Labradorens färger – allt du behöver veta om svart, gul, brun och ovanliga färgvarianter
Labrador Retriever är en av världens mest älskade hundraser och uppskattas för sitt vänliga temperament, sin arbetsvilja och sin mångsidighet. Oavsett om hunden används som jakthund, tävlingshund, assistanshund eller familjemedlem är det ofta en annan sak som först fångar blicken – pälsfärgen.
De flesta känner till att labradoren finns i svart, gul och brun, men färgerna rymmer betydligt mer än så. Den gula färgen varierar från nästan vit till mörkt röd, det som ofta kallas Fox Red. Dessutom förekommer ovanliga färgvarianter som Black and Tan, Silver, Charcoal och Champagne, vilka väcker både nyfikenhet och diskussion bland uppfödare och hundägare.
På den här sidan går vi igenom vilka färger som är godkända enligt rasstandarden, hur de nedärvs genetiskt och varför vissa ovanliga färger uppstår. Du får också veta vilka vanliga missuppfattningar som finns och vad som faktiskt stämmer.
Oavsett om du funderar på att köpa en labrador, är intresserad av avel eller bara vill lära dig mer om rasen hoppas vi att den här guiden ger svar på dina frågor.
Vilka färger är godkända på Labrador Retriever?
Enligt rasstandarden från Fédération Cynologique Internationale (FCI) finns endast tre godkända färger på Labrador Retriever:
- Svart
- Gul
- Brun (Chocolate/Liver)
Alla tre färgerna tillhör samma ras och ska bedömas efter samma rasstandard. Det finns alltså inga skillnader i hur en svart, gul eller brun labrador ska se ut när det gäller kropp, konstruktion eller rörelser.
Det är också viktigt att komma ihåg att pälsfärgen inte avgör hundens personlighet. En välavlad labrador ska vara vänlig, samarbetsvillig, stabil och arbetsglad oavsett färg.
Svart labrador
Den svarta labradoren är rasens ursprungliga färg och har under lång tid varit den vanligaste världen över. När rasen utvecklades i Storbritannien under 1800-talet var de flesta labradorer svarta, medan gula valpar ofta sorterades bort eftersom de då inte ansågs önskvärda. Först senare började även gula och bruna labradorer accepteras och uppskattas.
Idag är den svarta labradoren fortfarande mycket populär, både som familjehund och arbetande hund. Den förekommer inom jakt, viltspår, lydnad, bruks, räddningstjänst och som service- och assistanshund.
Den svarta pälsen ger ett klassiskt och elegant uttryck och framhäver ofta rasens kraftfulla men harmoniska kroppsbyggnad.
Fakta om svart labrador
- Ursprunglig färg inom rasen.
- Genetiskt dominant över brun.
- Kan bära anlag för både gul och brun färg.
- Förekommer i både jakt- och utställningslinjer.
👉 Läs mer i vår artikel om svart labrador.
Gul labrador
Den gula labradoren är idag en av de mest populära färgvarianterna. Många blir dock förvånade när de upptäcker hur stor variation som ryms inom begreppet ”gul”.
En gul labrador kan vara nästan kritvit, ljus creme, gyllene, honungsfärgad eller djupt röd. Alla dessa nyanser registreras som gul och är helt godkända enligt rasstandarden.
Det finns alltså ingen särskild ras eller variant som heter Fox Red Labrador. Fox Red är helt enkelt den mörkaste nyansen av gul.
Vanliga nyanser av gul
- Ljus creme
- Creme
- Ljusgul
- Gyllengul
- Mörkgul
- Fox Red
Skillnaderna beror på vilka gener hunden ärvt från sina föräldrar och vilka färger som funnits i blodslinjerna under många generationer.
Fakta om gul labrador
- Omfattar allt från mycket ljus creme till mörk Fox Red.
- Registreras alltid som gul.
- Två gula labradorer får endast gula valpar.
- Förekommer i både jakt- och utställningslinjer.
👉 Läs mer i vår artikel om gul labrador.
Fox Red – en egen färg?
Nej.
Fox Red är inte en egen färg enligt rasstandarden utan en mörk nyans av gul. Trots det används namnet ofta av uppfödare och hundägare för att beskriva den djupaste rödgula färgtonen.
Historiskt var Fox Red vanligare än idag, men under en period föredrogs ljusare gula hundar på utställningar. Under de senaste årtiondena har intresset för den mörkare nyansen ökat igen.
Eftersom Fox Red registreras som gul finns det ingen särskild klass eller registrering för dessa hundar.
Finns vita labradorer?
Det korta svaret är nej.
Det som ofta marknadsförs som en vit labrador är egentligen en mycket ljus gul labrador. Rasstandarden använder inte färgbeteckningen vit, utan alla dessa hundar registreras som gula.
Ljus pigmentering är alltså en naturlig variation inom den gula färgen och inte en egen färgvariant.
Brun labrador
Den bruna, eller chokladfärgade, labradoren blev betydligt vanligare under senare delen av 1900-talet och är idag mycket uppskattad världen över.
Färgen varierar från ljus mjölkchoklad till mörk chokladbrun. Till skillnad från svart är brun en recessiv färg, vilket innebär att valpen måste ärva ett brunt färganlag från båda sina föräldrar för att bli brun.
Precis som svarta och gula labradorer ska den bruna labradoren ha samma rastypiska egenskaper – ett vänligt temperament, god samarbetsvilja och en funktionell exteriör.
Fakta om brun labrador
- Recessiv färg.
- Kräver två bruna färganlag (bb).
- Kan ge bruna, svarta eller gula valpar beroende på den andra förälderns gener och vilka anlag båda hundarna bär.
- Förekommer i både jakt- och utställningslinjer.
👉 Läs mer i vår artikel om brun labrador.
Hur ärvs labradorens färger?
Har du någon gång funderat på varför två svarta labradorer kan få gula valpar eller varför en brun labrador bara ibland får bruna valpar? Svaret finns i hundens gener.
Färggenetiken hos labrador är egentligen ganska logisk när man förstår grunderna. Det finns flera gener som påverkar pälsfärgen, men de två viktigaste är B-locus och E-locus. För ovanliga färgvarianter spelar även A-locus och D-locus en roll.
Du behöver inte kunna genetik för att förstå hur det fungerar – här går vi igenom det steg för steg.
De viktigaste generna som styr färgen
Det finns flera gener som påverkar en labradors pälsfärg, men fyra genetiska områden är särskilt viktiga.
| Locus | Påverkar |
|---|---|
| B-locus | Avgör om det mörka pigmentet blir svart eller brunt. |
| E-locus | Avgör om det mörka pigmentet syns i pälsen eller maskeras, vilket ger gul färg. |
| A-locus | Påverkar pälsmönster, exempelvis Black and Tan. |
| D-locus | Späder ut färgen och kan ge silver, charcoal eller champagne. |
Du behöver inte kunna genetik för att förstå resten av artikeln – tabellen är bara en översikt över de gener som beskrivs längre ner.
B-locus – svart eller brun?
B-locus avgör om hundens mörka pigment blir svart eller brunt.
Det finns två varianter av genen:
- B = svart pigment (dominant)
- b = brunt pigment (recessivt)
Varje hund har två kopior av genen, en från varje förälder.
| Genotyp | Resultat |
|---|---|
| BB | Svart |
| Bb | Svart, men bär brunt anlag |
| bb | Brun |
Det innebär att en svart labrador kan bära på ett dolt anlag för brun färg utan att det syns.
Exempel
Två svarta hundar med genotypen Bb kan få:
| Möjliga valpar | Sannolikhet |
|---|---|
| BB (svart) | 25 % |
| Bb (svart, bärare) | 50 % |
| bb (brun) | 25 % |
Det är därför två svarta föräldrar ibland får en brun valp.
E-locus – avgör om hunden blir gul
Den andra viktiga genen är E-locus.
Den styr om det mörka pigmentet över huvud taget får synas i pälsen.
Här finns två varianter:
- E = pigmentet syns
- e = pigmentet blockeras
En hund som har ee blir gul, oavsett om den genetiskt egentligen är svart eller brun.
Det är därför man ibland säger att den gula färgen ”maskerar” de andra färgerna.
Exempel
En gul labrador kan genetiskt vara:
- BB ee
- Bb ee
- bb ee
Alla tre ser gula ut, men de bär på olika anlag som de kan föra vidare till sina valpar.
Varför kan två svarta få gula valpar?
Det är en fråga många blivande valpköpare ställer.
Om båda de svarta föräldrarna bär på ett dolt gult anlag (Ee) kan de få gula valpar.
Exempel:
| Föräldrar | Möjliga valpar |
|---|---|
| Ee × Ee | EE, Ee, Ee, ee |
Det betyder att ungefär 25 % av valparna statistiskt kan bli gula.
Kan två gula labradorer få svarta eller bruna valpar?
Nej.
Två gula labradorer har alltid genotypen ee. Eftersom båda föräldrarna endast kan lämna vidare ett e-anlag blir samtliga valpar också ee och därmed gula.
Däremot kan de gula valparna bära på anlag för både svart och brun färg vid B-locus. Om en sådan hund senare paras med en hund som bär motsvarande anlag kan svarta eller bruna valpar födas i nästa generation.
Pälsfärgen berättar alltså inte hela historien – två gula hundar kan bära på olika genetiska anlag trots att de ser likadana ut.
Kan en brun och en gul labrador få svarta valpar?
Ja, det kan hända – men bara om den gula hunden genetiskt bär svart pigment vid B-locus och den bruna hunden lämnar vidare E-anlag så att mörkt pigment kan uttryckas i pälsen.
En gul labrador ser alltid gul ut om den har genotypen ee, men den kan ändå bära på anlag för svart eller brun färg vid B-locus. Därför går det inte alltid att förutsäga valpfärger enbart genom att titta på föräldrarnas pälsfärg.
A-locus – varför uppstår Black and Tan?
Normalt är Labrador Retriever enfärgad, vilket är det rasstandarden beskriver.
I mycket sällsynta fall kan dock en labrador födas med så kallade tantecken, ofta kallat Black and Tan. De rostbruna markeringarna sitter vanligtvis ovanför ögonen, på kinderna, bröstet, benen och under svansen.
Denna färgteckning orsakas av en ovanlig genetisk variant vid A-locus (Agouti-locus). För att tantecknen ska uttryckas måste hunden ärva den så kallade tan point-allelen (aᵗ) från båda sina föräldrar (aᵗ/aᵗ).
Eftersom allelen är mycket ovanlig hos Labrador Retriever förekommer Black and Tan endast i enstaka fall.
Black and Tan är inte en godkänd färgvariant enligt rasstandarden och hundar med denna färgteckning kan därför inte konkurrera på utställning enligt rasstandarden.
D-locus – silver, charcoal och champagne
En annan gen som ibland diskuteras är D-locus, även kallad dilutionsgenen.
Den påverkar hur intensiv den mörka färgen blir.
Om hunden har två recessiva anlag (dd) späds färgen ut.
Resultatet kan bli:
| Ursprunglig färg | Utspädd färg |
|---|---|
| Svart | Charcoal |
| Brun | Silver |
| Gul | Champagne |
Dessa färger är inte godkända enligt rasstandarden.
Deras ursprung är dessutom omdiskuterat.
Dilutionsgenen är omdiskuterad hos Labrador Retriever. The Kennel Club har ett DNA-testprogram för dilute-genen och beskriver färgerna som icke-standardfärger. Labrador Breed Council i Storbritannien menar att renrasiga labradorer inte ska bära dilute-genen och att färger som silver, charcoal och champagne inte tillhör rasens standardfärger.
Genetik är mer än bara färg
Även om färggenetik är fascinerande är det viktigt att komma ihåg att seriös hundavel handlar om betydligt mer än vilken färg valparna får.
Ansvarsfulla uppfödare prioriterar:
- hälsa
- mentalitet
- funktion
- rastyp
- genetisk variation
Färgen är därför bara en liten del av helheten.
När du väljer valp är det nästan alltid viktigare att titta på föräldrarnas hälsa och temperament än på om valpen är svart, brun eller gul.
Läs vidare
Om du vill veta mer om Labrador Retriever kan du även läsa:
- Labrador färger – den kompletta guiden till alla färgvarianter.
- Labrador valpar – information om aktuella och planerade kullar.
- Labrador Retriever – rasens historia, egenskaper och användningsområden.
Faktafel
Har du upptäckt ett faktafel eller en uppgift som behöver uppdateras?
Hör gärna av dig till oss. Vi strävar efter att all information på Lindmyrens Kennel ska vara korrekt, aktuell och bygga på etablerad kunskap.
Om du upptäcker något som inte stämmer uppskattar vi om du skickar ett mejl till lindmyrens@gmail.com